tisdag 5 oktober 2010

dont call us donuts - melodramatik



Hela mitt rum är fyllt med stora nygräddade vaniljbullar, de är utspridda på sängen, på golvet, de hänger i taket och doften har fastnat i mitt hår och på mina händer, den kommer in genom gliporna i fönstret och från upp under sängen. Det är söta rykande vaniljbullar över hela mitt rum.
Mitt rum är som en gaskammare, fylld, full. Jag ligger ihopkrupen och håller för näsan men mina fingrar luktar vanilj och mitt blod och galenskap stinker söta hembakade bullar.
Mitt rum är som en gaskammare uppfylld av uppfunnen rök. Jag kvävs.
Det finns inga bullar.

Du har förändrats Garance. Jag vet. En liten fjäder i speldosan har brustit. Sången är densamma men musiken låter inte likadan.

3 kommentarer:

  1. hurra hurraaaaa! blogginlägg på blogginlägg. vem är garance? är det en hemlig romans? för isåfall tycker jag du ska göra den ohemlig!!

    SvaraRadera
  2. vaniljbullar, varför finns dom inte? dom är så bra, du borde ta å baka.

    SvaraRadera
  3. jenny du skriver så fint
    ska vi inte flytta till en vindsvåning i paris allihop och skriva en bok måla en tavla dricka vin

    SvaraRadera