i wont enjoy it

Nu är klockan 1030 vi kom hem för fyra timmar sedan och tydligen har min kropp sovit tillräckligt. Denna natt var så fin och så rolig och så vacker och så utsökt så jag vet inte vad jag ska göra av mig själv. Den var så fin så jag nästan får en känsla ut av obehag, jag är orolig för vad hon ska kräva för återgäldning den där moderssjälen. Säg moder vad kommer du kräva mig på, ett pund kött, kanske två? Självklart börjar jag befara flygresan hem, är det så hon ska upprätthålla balansen, pang bomm vatten, svep inte iväg mig hav tack.

plats: sängen, inträngd mellan ett par vilande fossingar och en stor fullpackad väska, ljud: kyrkklockor, småbarn i köket och djupa andetag från flickungen som sover skavfot. känsla: gud vad fint det är.

Varför ska jag behöva lämna er nu när allt är så himla fint och levande?
Det gör lite ont i hjärtat att lämna skutan. Särskilt efter en särdeles natt som denna. Men jag återvänder med hösten och mörkret. Det blir nog minst lika bra även om vi är lite oroliga för det där mörkret.

Isa kommer säkerligen författa en alldeles förträfflig text om gårdagen, jag lämnar det åt henne och lämnar staden.

Jag kommer vara så jävla trött om nån timma.

kyssar och tack