har egentligen lite bråttom

men jag får liksom inte glömma bort det här:

nyss satt jag på bussen och ni vet när den är sådär full att man måste sätta sig bredvid någon? så var den. och då slog det mig att jag alltid sätter mig bredvid alla pensionärer längst fram. jag trivs bland dem och gillar att kolla på deras kläder och rynkor.

med ens blev den gradvis ökande tantigheten så himla påtaglig.