Nu har jag varit här i två och en halv månad, ca halvvägs, känns som jag varit här i flera år.
Tiden här går fortare än på fastlandet. En timme är inte en timme en minut är inte en minut, det kan inte vara så, det kan inte.
Kommer ni ihåg när jag åkte?
Kommer du ihåg när jag kom? När jag stod utanför din dörr och när du öppnade och vi tittade på varandra i någon sekund och när vi sen började skrika?
KLICK så fick jag en syster till, nu har jag några stycken och jag blir glad och sådär genom varm såfort jag tänker på er kvinnor och män, flickor och pojkar.
Hur ofta ska man hylla livet i sånna här bloggar? jag är ju förespråkare för jantelagen så jag får väl ta det lite piano med det där, men det är gott att älska varandra så gör det och älska mig tack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar