Visar inlägg med etikett jenny. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jenny. Visa alla inlägg

måndag 28 februari 2011

tisdag 14 december 2010

So long, farewell.



Det finns olika typer utav farväl, vissa gånger måste man ta farväl utav vissa människor trots att man egentligen inte vill för att ni har förändrats. De gånger måste man ta farväl även om det svider för det är inte upp till dig. Andra gånger måste man ta farväl för att saker SKA förändras och man måste fysiskt ta sig vidare. Det kan också göra ont, särskilt när ett barn precis har lärt sig säga ens namn. Vissa år blir det fler än andra. Men ibland är det viktigt.
Ja, jag är lite känslig just nu. Hur säger man hej då till små barn?

Jag ska iallafall laga köttbullar och potatismos.




Ibland försöker jag upprepa detta för mig själv tills jag blir virrig och börjar tänka på annat:

Some difficult, draining situations are inevitable. But, we can learn to protect ourselves in those situations. Sometimes we need to let go of people, places, and behaviors that don't work for us anymore, that drain, exhaust, and deplete us.

Pay attention to the impact of certain people, places, behaviors, and events on your energy. Be prepared to let go of some things and people along the way. Be gentle with yourself while you do.

Learn to conserve your energy. It is a precious, valuable resource.

Valuable resource, conserve your energy, precious. resource, valuable energy, conserve, precious energy... virrvirrvirr...köttbullar var det ja!

Sen blir'e tårta på kaffihús.

Bye Bye Reykjavík. Du har hänfört oss och förfört oss.

We'll be back.

lördag 11 december 2010

favorit i repris...efter repris efter repris yo yo

Vilken är din favvoserie?
Dessa herrar är min.



Yeah, you know me
Mutha ucka charge a two buck transaction fee
Makes my payment short
My rent comes back to me
Minus a twenty-five dollar penalty
So you’ll see me ‘cause of your mutha uckin’ fee
Read the words
On my ATM slip, it said
We’re all mutha uckas
And we’re uckin’ with your shi-

Jag är så exalterad över denna helg så jag nästan kissar på mig

Bæo

onsdag 8 december 2010

jólakaffidrykkur

ég get ekki staðið meira

Sista helgen närmar sig, gött och ogött. Jag måste ta tag i arbetssituationen och hemlösheten till våren, 4real, ångest, 4real. JöbbaJöbba GubbaGubba. Ska bli fint med schema och planering, saknar den fruktansvärda, planerande, inramade svenska mentaliteten en gnutta.

Idag drack vi julkaffedrinkar på favorit-kaffehänget: kaffitár.
Vi lämnar det där, jag vill inte säga hur de smakade.

BIG UP! yo yo yo

torsdag 2 december 2010

Vi måste alla lära oss eller vi är alla små super marios i super marios-land



Man behöver inte fastna i det men jag sitter och läser lite ibland, Dagens "resa till hjärtat-ord":

"Learn what it feels like to be centered, to be balanced. Learn what it feels like to be off center. Learn to tell the difference. Then, learn to come back to center as quickly as possible."

Lär dig hur det känns att vara centrerad. Lär dig hur det känns att vara ocentrerad. Lär dig skilnaden. Lär dig sen att gå tillbaka till center så snabbt som möjligt.

Δ jump (confirm)
 right (meny)
O left (cancel)
X go/duck (enter)

Ibland känner jag mig som en super mario i ett supermario-land. Springer runt bland svampar och onda sköldpaddor, O vi svänger vänster, springer åt fel håll vänd X, duckar X, samlar guldmynt och mario-liv men missar den rödprickiga svampen och mister ett. Det finns många kvar och tar de slut kan du bara hitta ett nytt i någon grön låda. Lugn, balansen kommer med åren. Men man blir sne av det ibland. Av det surrelaistiska livet i Super Mario World.

fredag 26 november 2010

ástarhreiðrinu / the love nest



Jag ser fram emot att lämna fågelboet, vi ska skapa vårat eget näste. Det nästet kanske kommer fyllas upp av hattar, gamla fjädrar, en blå peruk, trasiga möbler och utnötta kläder. Ett skatbo, massa fina upphittade gamla saker i en röra. Vissa stulna vissa lånade men alla funna. Och matvaror som vi valt själva. Jag hoppas vi får ett bo med ugn.

Ni är alla välkomna på kaffe med dopp varje dag om ni vill.
Welcome to the birdnest lissom

Ja jävla martin timell, han är en man utav den värsta sorten, en knöl. Vidriga människa.

jóla

Jag vill ha pepparkaksdeg idag. Mig langar í piparkökur deigið já.

onsdag 17 november 2010

I am my mothers only one thats all



Feel all your feelings. Then let them go. Love yourself untill you can hear your heart.

and so the lion fell in love with the lamb


Jag laddar med skyr idag, flatköku och skyr, jag tror det kan vara den mest typiska lunchen här på ön. Typiskt.
Skyr
skyr
skyr
skyr.
Jag har förut inte tyckt om den lilla yoghurtsaken men sen jag blev introducerad till skyr med grädde har den börjat växa. Samt med det komplementet blir det en protein OCH en fett källa. Här lever vi i arktiskt klimat vilket betyder att vi lever som djuren, till vintern måste man skapa en typ av fettreserv för att klara vindarna och vintrarna. Och fett är inte någonting som är särskilt enkelt att få i sig här. Nej, det är genom grädden, den härligt vita lena grädden vi får fettet, annars är det mest bara kex. I alla de former. Jag skulle nog uppskatta att minst 50%av min kost består av kex. Ibland när näringsbristen blir alltför påtaglig och det suger i musklerna av utmärgling tar jag ett rejält lager smör på det tunna vita kexet för att dämpa det värsta och paniken. Ja, paniken och samvetskvalet gentemot den kropp jag neglegerar, hur behandlar islänningarna sina kroppar egentligen, hur behandlar jag min kropp? med Kex.

Men det är ju inte bara fett som är trixit att få i sig, när proteinbristen gör sig påmind tar djuret vad rått som finns att ta, delar upp det i småbitar och sväljer. Försöker inte tänka på andra djur. Det är instinkten, det är djuret. Det är jag och Timothy Treadwell, vi lever som djuren. Drivna till bevildran av samhällets förunderliga normer.

Nu är jag snart ett kex själv, bräcklig och vit och då inser man snabbt varför islänningarna predikar så om dessa proteinyoghurtskyrar. Det är enda sättet. Och det måste vara därför jag mer och mer finner mig själv mitt uppe i de saker jag innan tagit ställning mot.

Ja, det finns lamm, jag är inte den som är den som inte äter kött vid tillfällen men oftast ligger det där med revben kvar eller halva huvuden och då vänder det sig i mig. Jag har ett svagt hjärta och kanske en ännu svagare själ. Därför äter jag nu skyr med grädde. Det är build up.

fredag 12 november 2010

tid till begrundan

Fredag fredag, och som vi älskar fredagarna. Idag bakas det pesto pizza med broccoli hemma hos familjen-Isa. Jag ska dit och norpa. Det är kanske vad jag är en norpare. Och kanske en kvinna. Jag tror den tiden är inne nu, tiden då jag är en kvinna. En otroligt ung kvinna kanske. Är vi inte kvinnor nu? seriösa kvinnor. Och så fullkomligt puerila kvinnor. Men kvinnor. Hur är det med våra highs and lows nu? högljutt och tyst, aktivt och apatiskt, glatt och ledsamt, känslosamt och tomt, galet och lugnt, gnälligt och underbart, sprit och ångest. De där extremiteterna. Vi gillar dem, men vi gillar slentrianen också. Ja, det gör vi.

Eller så är jag fortfarande ett barn. Och Antony är min vän.

One day Ill grow up to be a beautiful woman but for today I am a child
vi ungar ska alltid ha så bråttom in i allt.

tisdag 9 november 2010

Whats the big deal Im an animal



Hur ska jag klara mig när vi kommer hem, utan svettyoga. Jag har blivit helt betagen i den, uppslukad och beroende, men det är väl så, allt man älskar tas ifrån en. Man ligger och flyter på vattnet och sedan slits man upp och rycks ner av verkligheten och dränks i livet. Du får inte behallå någonting. Hej melodramatik. Man böjs och man töjs och man härdas och man tärdas, man formas och man byggs upp. Reell eller spirituell, vi är en samling djur. Jag kommer sakna vattnet som rinner längs armarna och ryggen så att tröjan blöts ner och de mörka pölarna som skapas på mattan från håret som dryper.

Jag försöker titta på ett program på svt, det går som det alltid går för oss som tittar på datorn, aldrig. Min uppmärksamheten är en fågel.

onsdag 3 november 2010

Sverige hjärta lagar

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1282070/Moderater-vill-lagstifta-mot-jantelagen.html

Fasen de vill att jantelagen blir olaglig.
tystnad.
Ja, det finns då människor till allt och lite till

Är det också olagligt uttryckt snart kanske
Och om man kan bevisa att detta tillämpades; att människor finns till allt och lite till då åker'rom dit så're smäller om't.

Låt oss sätta lagar många lagar jag älskar förbud
Men det är fortfarande lagligt att ha sexuellt umgänge med djur. Sånna lagar är ju inte så roliga att stifta kanske, det är ju bara jädrans obehagligt

tisdag 2 november 2010

jag är blott ett barn, en minimänniska





Detta är Eskifjörður, det ligger i austurlandi (österlandet) man åker förbi Egilstaðir och igenom ett berg för att komma dit. 1 mil efter Eskifjörður ligger en liten stuga vid namn Helgustaðir, där bodde jag några dagar i påskas. Det är berg på alla sidor och man förstår att Island är ett land med otaliga små vikar, om ni kollar på en karta på island så ser ni som små sicksacksinbuktningar, i en utav de vikarna ligger denna lilla stad och där var jag. Och man känner sig som inbyggd i den lilla dalen, gigantiska vita berg överallt och så en liten ljussamling (vi kom dit på natten) och så en enda lång smal väg som försvann i evigheten och så lite småhus ut efter kusten. Helt otroligt. Jag minns att jag tyckte att det var helt jädra otroligt.

Jag minns också att man kände sig så otroligt liten. Pytteliten. Det var så fint så man skulle kunna gråta lite. Vi måste dit någon gång, där är det tyst.

Veikur strákur

Lillknotten är slappur och är hemma. Vi har kollat Kali á þakinu på datorn och nu tittar vi på Skýjað með kjötbollum á köflum på televisions apparaten. Alltså först såg vi Karlsson på taket och sen Cloudy with a chance of meatballs.

Snart kommer isu och vi ska laga pannkakor med honung, banan, grädde och valnötter. För att det är så de ska ätas.

Det är rok idag men ingen rigning vilket betyder att det är kvast antar jag, det viner i dörrarna och fönstren knarrar, jag ska väl försöka söka lite jobb i stockholm nu när jag ändå inte kan gå ut. Vet inte hur och vet inte vilka men det måste göras. Säg till om ni har något jobb till övers, eller lägenhet för den delen.

Killens matmaskin försvann just upp i rymden, snart börjar maten regna.

-Biddu smá... Hvad ertu med á fótunum?
-Ùðaskór, þeir nást ekki af.

fredag 29 oktober 2010

FREDAG!!

Oja. Fredag. Èg get ekki annað en bara brosað yfir þessu.

Jag har åkt runt med barnen i Mitsubishi Pajero, det är en stor bil. Man sitter en bit ovanför marken och de andra bilarna och man känner sig lite större, man blåser upp lite när man kör fram på vägarna. Man skulle kunna köra över dem utan att märka det. Det är som att köra runt i en ministad, allt där nedanför är pyttesmått, en leksaksstad. Ungefär så. Mitsu Pajero ser alltid nytvättat ut, den glänser jämt, mörkblå och stor som havet. Om jag fick välja mellan den och en gammal rostig bil skulle jag välja mitsu Pajo. Det är någonting speciellt med saker som glänser. Jag är fascinerad över fascinationen.

Jag avskyr bilar.




Jag fick googla automatväxellåda innan jag körde, D kör man på, + och - tecknet är bara om man vill hålla farten.

Det har inte vett att skriva om någonting annat. Jag är så uppspelt över kvällsmaten. Grænn kostur, utsökt mat ju!

Jag har gått runt i huset som ett oroligt djur idag, runt runt i cirklar, uttråkad, vankande, väntande. Jag har vant mig vid att tjejerna kommer hem vid halv tre, att de stör när jag städar, att de inte tar in osten och att de bråkar om datorn. Det är tusan jädrigt tyst när de inte är hemma. Det är uuurtråkigt att bara gå ensam. Kanske att det är lite för tyst. De har farit till Akureri på gymnastikuppvisning, nu drar resten av fjölskyldan också. Bara jag Egill Amma och Afi kvar. Och Ingibjörg, men gud vet vart den bruden håller hus.

ÄH, nu åkte Egill och morföräldrarna också. Èg er ein... það getur ekki verið gott.

söndag 24 oktober 2010

Vad är du?

Jag är en nomad


och många saker

Jag är blott ett barn



Livet är så fruktansvärt vackert. Men så förfärligt svårt.

Tänk om jag aldrig kommer på det? Tänk om jag flyttar runt runt för alltid?

Min ångest är också en risig skog.

Det blir många ramsor. Du är fortfarande så ung Du är fortfarande så ung Du är fortfarande så ung Du är fortfarande så ung Du är fortfarande så ung Jag är fortfarande så ung

One day Ill grow up to a beautiful woman but today I am a child, but today I am a boy

onsdag 20 oktober 2010

Programmet svarar inte, välj avsluta aktivitet och försök igen



Här sitter jag i källarrummet och väntar. Var är isu? Jag äter lite sallad, gnager morötter och dricker mjólkur. Jag känner mig lite vilsen, lite vilsen överlag. Det är våldtäcksmän och självmördare. De sitter där i huvudet mitt och vill inte försvinna, de får mig att känna lite för mycket, ack vi är så sköra.

Idag är en sådan dag då bokstäverna jag trycker på inte knappas in och när jag klickar på ikonerna öppnas inga fönster
Idag är en sådan dag då man undrar över existens och om någonting av det man gör lämnar någon typ av avtryck alls.



söndag 10 oktober 2010

lördagsnatt vi kom hem vid sju



De sista helgerna har vi varit ute lite för länge, sju är i senaste laget, man mår inte så prima dagen efter.

Gårdagskvällen var väldigt fin. Små infall som föddes ur ruset, små ingivelser från yran som skrivs ned och glöms bort och återfinns, detta hittade jag i hennes mobil, låt er underhållas gott folk:

Det här har byggt våran ryggmärg. (01.45 parkeringsplats Hallgrimskirkja)

Wtf ya'll (03.07 Dillon)

Man får gå på de svaga (05.45 Bakkus)

Infall tydligen mästerliga nog att dikteras ner, i dimmans egen förföriska lilla värld.