vor vor vor

you you you

vor vor vor

solen skiner och det luktar gott

fingerprints divine

WTFYA I'm baking lussebullar

bakar lussebullar med de små flickorna. degen jäser och spotify står på. mysigt.

sitter å funderar på vad som kommer hända med bloggen när vi återvänder. ska den dö en långsam död eller återuppstå i en ny form? några förslag?

värk

ack ack ack mina arma ben. underbar helg på alla sätt och vis. har gått in i en jagkanintefattaattviåkerhemkoma, så vi är liksom lite off.

har för övrigt världens finaste familj och vänner. det gör mig glad i magen.

punkt.

á morgun er helgi!

det ska firas med bjór ikväll på bakkus. där finns en bat-bar. vi gillar bakkus och vi gillar batman, det kan inte bli bättre.

börjar för övrigt sortera grejor. konstigt. hejrå

kvar här men ändå på väg

hjärnan hänger inte riktigt med. klart det är bäst att lämna allt nu men det gör ändå ont i hjärtat.

jag tycker så mycket om dig.

fuck regrets, let's burn this city down

vackert

fick en fin förklaring på mejl hur mycket man kan sakna någon;

"som ett övermoget plommon som varit mogen för din hemkomst alltför länge och som legat ensamt i Sveriges skogar och gråtit fruktsaft"

he he

vardagslyx

blir typ glad över att desperata hemmafruar går på TV. jag tittar aldrig på TV men ikväll ska jag banne mig göra det. i stora fina huset alldeles själv.

jag, katterna, en fleecefilt och den obligatoriska tekoppen.

årets längsta vecka

tror jag dör lite. mörkret äter upp en. tiden står stilla.

första advent

lax. bröd. ost som smakar. äggröra. sallad. juice. kaffe. hav. vatten. melon. valnötter och vindruvor. sill. choklad. ananas. jorgdubbar. tiramisu. brie. nötknäcke. och så vidare i en oändlighet. åt den lyxigaste brunchen med finaste jenny idag. takk.

sen är det ju så att vi dansar coolt som den där frun och tar taxi hem för vi har faktiskt råd med sånt när isen biter i kinderna och tittar på enorma norrsken i grönt och gult och äter glass litervis


elska lífið. gæti ekki verið svo miklu betri.

män är djur

visste ni att martin timell slår sin fru? sju gånger har hon åkt in på sjukhuset för allvarliga skador. och tv4 vet om det men håller tyst eftersom han drar in så mycket pengar. äckligt är precis vad det är.

my heart's learned to kill

Well I walk upon the river like it's easier than land
Evil's in my pocket and your will is in my hand
Oh, your will is in my hand

And I'll throw it in the current that I stand upon so still
Love is all, from what I've heard, but my heart's learned to kill
Oh, mine has learned to kill

sleep patterns

idag är det arton dagar kvar. jag har ett pyttelitet glapp mellan mina oregelbundna jobbtider. upp å ner ner å upp. min lya behöver städas, jag gör't imorgon. har mögel i min tekokare, det är nog bara en sån som jag som lyckas med det. mögligt vatten alltså. drack kaffe idag, det var gott. gick ut i solen och tittade på alla hus och fick samma känsla som då. börjar sakta men säkert säga hejdå till saker, platser, gator. gjorde det hemma med. hejdå gögatan. hejdå centralen. hejdå fula pendeltåg. vi ses om ett år. så himla lång tid och bara alldeles ingen tid alls.

lystnar på memoryhouse. ska laga pesto pizza med broccoli. fredag. smutsigt hår och gamla trasor som luktar parfym. en helg utan jobb. nästan.

att utnyttja tiden: fila naglar

hejrå

ps. vi har pepparkaksdeg i kylen, svensk dessutom. vågar inte nalla. paketet är oöppnat. ds.

ilskans påverkan

känner för att göra någonting drastiskt i form av att t.ex. klippa av mig mitt hår eller bara ta första flyg till tokyo. det kommer jag naturligtvis inte göra utan biter mig bara i läppen och läser yogiord på tepåsen.

om tre och en halv vecka står jag återigen på sveriges marker.

längtar.

besti strákur í heimi

lilla M kommer hit imorgon

ég er med tár

mina absoluta favoritbyxor har gått sönder. en stor reva där det alltid blir hål på byxor ni vet. tyget har blivit så slitet att det snart kommer rivas upp ännu mer. vi har haft mycket bra stunder tillsammans, jag och byxan. de är så där perfekt mjuka att det nästan är som att ha tights fast det är jeans, så där bra höga i midjan att man kan äta hur mycket som helst utan att det skär in. perfekt töjbara och med den bästa blåa färgen.

jag och byxan har jobbat på dagis tillsammans. vi har varit ute och klubbat, sett isberg på island och åkt tåg till prag. vår kärleksaffär är snart över.

hejdå byxan, vila i frid

Letters home

Förut räknade jag hur många veckor jag hade varit här, nu räknar jag veckorna hem. Det är himla konstigt ska jag säga er. Har inte satt en fot i Sverige sedan början av Januari. Har inte hört svenska runtomkring mig. Har levt i en liten islandsbubbla som varit alldeles alldeles....

fuck this. bloggen bara hänger sig. ursäkta det aprubta språkbytet, hatar sånt här. fan för att försöka skriva någonting fint och sammanhängade. hejdå.

...

sorry. har alltid bråttom och aldrig riktigt tid att skriva någonting vettigt. eller jag tar mig inte tid att skriva kanske bör tilläggas. det känns inte lika viktigt som att promenera eller stalka folk på facebook.

ja ni...den ständiga stalkningen.

who knows who?

motherfuckers of the night; suck my dick lick my but

tycker det är roligt när folk lägger till obscena sånger på playlists

hejrå

föstudagur án jen

det är mörkt nu. jag har tänt massa ljus och ska titta lite på en film kanske, eller mumintrollen . jag kan inte bestämma mig. fastnade framför datorn med alla bilder. tänkte att jag skulle göra om bloggen lite men fasen, jag kan ju inte sånt. det blir inte fint hur mycket jag än trycker på alla knappar. gode gud vad gör väl det. ekkert.

en fredag utan jen. det känns konstigt, det är liksom inte helt rätt. kom på mig själv med att titta på alla bilder och få tårar i ögonen för nu är det snart slut. min och jennys tid här, vinter, vår, sommar, höst och åter vinter på island. i reykjavik, staden som är alldeles lagom stor, en av de finaste städerna i världen. tänk att när vi kom hit förstod vi inte ett ord men nu pratar vi isländska med barnen och ibland med vuxna, och med varandra såklart, främst efter intag av rusningsmedel.

minns när jag steg av flyget och möttes av svarta lavafält och + 8 till skillnad från - 24. första gången vi gick ut och dansade och vårt sällskap sa att nä det kommer inte igång förrän halv tre och vi höll på att tappa andan. vid fyra trodde vi att det var slut men då skulle vi vidare och samma förstakväll hade visst jónsi bestämt sig för att laugarvegur också var lämpligt att befinna sig på. gapande munnar.

sedan blev det många utekvällar och lite oroligheter i magarna för vi hade ju inte åldern inne och varje gång sa vi: äsch det gör inget om vi inte kommer in, vi har haft en trevlig kväll ändå. fast de släppte nästan alltid in oss för vi gick med öppna jackor och såg dryga ut och camilla stog på tå. sånt nekar inte vakterna. vi dansade på karamba och fascinerades av djn som studsade upp och ner och alla människor som tog av sig tröjorna och dansade frenetiskt fönsterna. och personalen som tog fram kastruller och slamrade takten. underbart.

ramla ner i världens goaste säng på morgonkvisten. det är fortfarande bland det bästa jag vet. ni anar inte. det är som något stort luddigt omfamnar en.

vakna.

sen blev det vår. vi åt glass trots kylan, fick besök av vänner och badade i blått, varmt vatten. vinden blåste något förfärligt och bildade osynliga hårda väggar. en vulkan fick utbrott och världen blev arg på ön. allt var upp och ner precis hela tiden, dalarna och topparna var otroligt många.

sen blev det maj. åh maj! och juni. solen bestämde sig för att aldrig gå ner och fåglarna kvittrade och allt var grönt. vi dansade som det inte fanns någon morgondag och ville aldrig aldrig att det skulle ta slut. det var alldeles för bra för det.

sommar och höst. det allra bästa. nu är det november och man måste börja fundera på hur man ska få hem allting, vad man ska köpa med sig och vad för jobb man ska söka. tittar på min skohylla och kliar mig huvudet, hm, hur kan tre par skor plötsligt blivit nio?

snö ge oss styrka.

nu börjar mina ögon bli tunga och den där filmen jag skrev att jag skulle se på kanske får vänta lite. det blev visst många ord som sipprade fram denna fredagkväll.

föstudagur án jen

hav led oss.

Selfish One

Ska ut på en promenad innan pizzan. Snön ligger över buskarna och gatorna och det är så vitt och fint. Ingen vind och solen börjar gå ner över havet

och staden

och bergen.

Jag måste gå förbi hans hus och det är lite jobbigt varje gång för jag hoppas alltid att jag inte måste möta honom. Imorse såg jag hans bil och han stannade och började skrapa rutorna. Gick lite långsammare med pulkan eftersom jag precis lämnat M på dagis. Tror han såg mig och fattade vinken. Vill inte prata, vill inte ses, vill inte. Han fattar inte signalerna och i söndags ringde han. Svarade inte. Är det såhär alla fransoser beter sig? Jag ska aldrig ligga med en fransos igen.

Puss vi hörs senare.

ps

jag är egentligen väldigt positiv. det kommer bli bra. jag lovar. sånt känner man på sig.

ds