föstudagur án jen

det är mörkt nu. jag har tänt massa ljus och ska titta lite på en film kanske, eller mumintrollen . jag kan inte bestämma mig. fastnade framför datorn med alla bilder. tänkte att jag skulle göra om bloggen lite men fasen, jag kan ju inte sånt. det blir inte fint hur mycket jag än trycker på alla knappar. gode gud vad gör väl det. ekkert.

en fredag utan jen. det känns konstigt, det är liksom inte helt rätt. kom på mig själv med att titta på alla bilder och få tårar i ögonen för nu är det snart slut. min och jennys tid här, vinter, vår, sommar, höst och åter vinter på island. i reykjavik, staden som är alldeles lagom stor, en av de finaste städerna i världen. tänk att när vi kom hit förstod vi inte ett ord men nu pratar vi isländska med barnen och ibland med vuxna, och med varandra såklart, främst efter intag av rusningsmedel.

minns när jag steg av flyget och möttes av svarta lavafält och + 8 till skillnad från - 24. första gången vi gick ut och dansade och vårt sällskap sa att nä det kommer inte igång förrän halv tre och vi höll på att tappa andan. vid fyra trodde vi att det var slut men då skulle vi vidare och samma förstakväll hade visst jónsi bestämt sig för att laugarvegur också var lämpligt att befinna sig på. gapande munnar.

sedan blev det många utekvällar och lite oroligheter i magarna för vi hade ju inte åldern inne och varje gång sa vi: äsch det gör inget om vi inte kommer in, vi har haft en trevlig kväll ändå. fast de släppte nästan alltid in oss för vi gick med öppna jackor och såg dryga ut och camilla stog på tå. sånt nekar inte vakterna. vi dansade på karamba och fascinerades av djn som studsade upp och ner och alla människor som tog av sig tröjorna och dansade frenetiskt fönsterna. och personalen som tog fram kastruller och slamrade takten. underbart.

ramla ner i världens goaste säng på morgonkvisten. det är fortfarande bland det bästa jag vet. ni anar inte. det är som något stort luddigt omfamnar en.

vakna.

sen blev det vår. vi åt glass trots kylan, fick besök av vänner och badade i blått, varmt vatten. vinden blåste något förfärligt och bildade osynliga hårda väggar. en vulkan fick utbrott och världen blev arg på ön. allt var upp och ner precis hela tiden, dalarna och topparna var otroligt många.

sen blev det maj. åh maj! och juni. solen bestämde sig för att aldrig gå ner och fåglarna kvittrade och allt var grönt. vi dansade som det inte fanns någon morgondag och ville aldrig aldrig att det skulle ta slut. det var alldeles för bra för det.

sommar och höst. det allra bästa. nu är det november och man måste börja fundera på hur man ska få hem allting, vad man ska köpa med sig och vad för jobb man ska söka. tittar på min skohylla och kliar mig huvudet, hm, hur kan tre par skor plötsligt blivit nio?

snö ge oss styrka.

nu börjar mina ögon bli tunga och den där filmen jag skrev att jag skulle se på kanske får vänta lite. det blev visst många ord som sipprade fram denna fredagkväll.

föstudagur án jen

hav led oss.