solenergi

Å Isa, älskade älskade Isa, idag vill jag äta glass i solen merrej

Solen lyser in genom drapperiet, det ser inte ut att blåsa men luften känns svinkall, jag förstår inte, jag har ju alltid skyllt kylan på vinden, jag kanske inte borde varit så hårt mot henne. Vind, jag ber om ursäkt för de hårda smällarna och de långa ramsorna, ibland är det kanske bara kallt.

Gårdagskvällen i sammanfattning:

Jag lär mig ett språk ingen kan. Jag tappar de jag själv förut kunnat.

Instängd i en stor våning kryllande av barnsben och liv som lovar långa framtider.

Jag kan inte vara bara 20 år, jag måste ha levt längre? Jag känner mig så gammal.

Jag kan inte vara nästan 20 år, har jag levt så länge? 20 år är mycket. 20 år är två decennium.

Sen tillslut lugnande jag ner mig några hekto, svalde och tänkte några livscitat:

Vi kommer åtminstone åldras min kära, om inget annat kommer tiden åtminstone ge oss åldrar. Å snälla liv väv mig lång och länge.

Livet är svårt, lev enkelt.

Sen somnade jag med Simon och Garfunkel och väcks upp av en liten dam som drar i mina armar, pussar på mina kinder och ber om surmjölk, russin och kellog's.