supermammor

Vi är supermammor nu.

Mornarna är mörka och kvällen likaså
dagarna är ljusa men det blåser då och då


Jag går fortfarande vilse och jag uttalar fortfarande det mesta fel men jag tror att det kommer. Gud, det var ju bara några dagar sen jag kom.

I slutet av den första dagen satt jag ensam i en bil med 'morfar', vi satt knäpptysta under hela färden, jag kunde ingen isländska och han kunde bara isländska. Det var underligt tyst under den färden som om vi borde och ville säga saker men båda fick acceptera att det inte gick, man fick svälja och titta på bergen.

Det är någonting med tiden i Reykjavik, jag svär.
Den beter sig underligt den springer iväg, jag svär.

peace love and understanding ISA.

JE