När man har mycket fritid, såsom vi arma krakkarmömmur har, då tänker man mycket. Jag satt och läste om Chinaskis äventyr på Postverket då mitt minne plötsligt levde sitt eget liv. Rätt som det var befann jag mig i Oxford vid Sebastian Flytes lunchbord. Livet är bra underligt ibland. Jag önskar så innerligt att jag vore Charles, bara för att få solbada naken med Sebastian. Eller ligga under ett träd, sippa på likör, höra fåglar kvittra och filosofera med en cigarett inbunden i fingrarna.
En förlorad värld, förlorad i Sebastian.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar